Ganska lustigt, jag gjorde en valundersökning på euprofiler.eu och resultatet blev Junilistan på första plats. Det lustiga var att Sverigedemokraterna hamnade som min två, fast jag inte kryssade för begränsa invandringen osv. Mer komiskt är nog att jag medvetet sätter Sverigedemokraterna mycket långt ner på min personliga lista över politiska partier. Ett parti jag saknade i valundersökningen var Libertas, vilket kan få min först. Partiert är väldigt nytt och jag har inte fått uppfattningen om hela deras partiprogram, men vad jag förstår så vill de riva sönder Lissabonfördraget vilket är givet för mig. Sedan vill de ge tillbaka mer makt till folket och kräver fler folkomröstningar. Jag är väl medveten om att Sverigedemokraterna flirtar med vissa politiska frågor som även jag håller med om. Problemet med SD är att de beskyller allt för många problem på invandrare och ser islam som ett hot mot svenskheten. De likställer islam med en kultur vilket är helt fel. Dessutom ligger problemet med integration inte bara på invandrarna utan lika mycket hos svenskarna. Om man t.ex. är ny i en skolklass så är det ju ganska givet att man inte passar in om övriga elever fryser ut en? Det är just detta som är det stora problemet här i Sverige, att invandrarna inte kommer in i samhället och får arbeten osv. Sedan om det finns en viss kulturell olikhet så vad spelar det för roll? Jag träffar mycket folk i mitt arbete och hör en del idioter ibland. Vissa klagar, men det snackas hellre bakom ryggen än direkt till personen det hela berör. Vad hjälper detta, ingenting.
Nej, de tre partierna som står närmast blir nog Libertas, Junilistan och Piratpartiet. Det intressanta med Libertas är att det är ett paneuropeisk parti där man kommer att samarbeta över hela Europa. Detta kan ju bli en enorm maktfaktor den dag folket vaknar upp och ser att EU igentligen går mot en facistisk överkontrollerad superstat.
Här är ett repotage med den svenska kadidaten Stefan Kihlberg för Libertas. [1]
Se ett inslag med Libertas grundare Declan Ganley om partiets start här i Sverige:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 comments:
De "resultat" man får från euprofiler.eu skall nog tas med en nypa salt, även om upplägget ser ambitiöst ut. Att bara ange en procentsats på hur nära man kommer ett parti säger mig ingenting; själv hamnade jag närmast FI (!) på det viset, vilket knappast stämmer med min övertygelse. Däremot fick jag det enligt mig korrekta beskedet att jag placerar SD "längst bort". Spindeldiagrammen tror jag säger mer om hur man står i förhållande till de olika partierna.
Vad jag inte förstår är hur Libertas skall få några röster alls i Sverige, när de att döma av Valmyndighetens redovisning inte ens har beställt några valsedlar än (och leverans till valet därför inte kan garanteras), ej heller anmält sina kandidater i tid (senast den 13 mars, för att undvika att väljarna nominerar helt andra personer när de röstar). Enligt deras pressmeddelande den 6 maj hade de då just reviderat sin kandidatlista. Även om de hinner få valsedlarna upptryckta, hur skall de lyckas distribuera dem till 7.000 val- och förtidsröstningslokaler över hela landet mellan 20 maj och 7 juni?
Samtidigt skriver de att de hoppas på runt 100 platser i parlamentet. För vilka länder då? De kanske har hunnit längre med förberedelserna i andra länder (såsom Irland), men i Sverige verkar de chanslösa. Med samma valdeltagande som 2004 krävs det drygt 100.000 röster för att komma över fyraprocentspärren, men det vore en sensation om de ens skulle få tiondelen så många handskrivna röster i hela landet.
Jag har personligen redan bestämt mig för PP (jag är ordentligt insyltad i partiet), men även om jag inte hade gjort det skulle jag inte lägga min röst på ett parti som jag inte fått åtminstone några månader på mig att granska, och som inte kommit i tid till valkampanjens start. Libertas program ser sympatiskt ut, men handlar nästan enbart om EU självt, knappast alls om EU:s politik i olika sakfrågor. Det skall dock bli intressant att se hur det går för dem i såväl Sverige som resten av EU i det här valet. Det är kanske en framtida samarbetspartner, efter 2014 eller så.
Libertas startades som en motreaktion i att EU inte godtog Irlands nej till Lissabonfördraget. Jag håller med om att de är sena i Sverige, men enligt partiordförande så trodde han inte att det skulle bli så stora problem eftersom valrörelsen startades för någon dag sedan. Jag vet inte riktigt hur PP ställer sig till EU och Lissabonfördraget, jag sympatiserar en del med dem men deras hjärtefråga är datalagar, något som intresserar även mig men ser Lissabonfördraget som något mycket större än FRA, Ipred mf.
Piratpartiet har tagit ställning mot Lissabonfördraget, och Christian Engström formulerar detta ställningstagande i en analys från 2007. På grund av detta har vi troligen förlorat en del röster från personer som stödjer oss i våra övriga frågor, men som ser Lissabonfördraget som ett viktigt steg framåt, kanske för att denna fråga inte uttryckligen fanns med på programmet när partiet byggdes upp våren 2006. Därför är det inte troligt att partiet kommer att svänga i frågan under den kommande mandatperioden.
Samtidigt tycker jag att detta egentligen är ovidkommande i just europaparlamentsvalet; det är ju inte Europaparlamentet som skall anta eller förkasta fördraget, utan medlemsländerna inbördes. Parlamentet blir snarare en produkt av det nya fördraget; det är fördragstexten som säger att parlamentet skall fortsätta existera, hur stort det skall vara och vilka befogenheter det skall ha.
Alltså tycker jag att man gott kan rösta på motståndare till fördraget i detta val även om man själv är anhängare av det, men i stället markera sin åsikt genom att välja något annat parti i riksdagsvalet 2010 (Piratpartiet har i princip kommit för sent för att påverka den här processen, men man kan använda sin röst också för att säga vad man tycker om partiets agerande i det förflutna, trots att man inte kan ändra på något i just den frågan).
Själva poängen med att ha flera beslutande församlingar och olika val till dem är just att de behandlar olika frågor, och att man skall kunna rösta på olika partier i dessa val. Att straffa partiets EU-kandidater för vad dess riksdagskandidater säger förefaller inte särskilt konstruktivt.
Att den publika delen av valrörelsen just har startat innebär visserligen att Libertas kan ordna kampanjmöten och låta sina kandidater tala med väljarna, men genom att de missat i stort sett varje datum i Valmyndighetens kalender för Europaparlamentsvalet 2009 är de i praktiken med "utom tävlan". De hann precis med att registrera partibeteckningen, så de slipper konkurrera med Libertus eller andra snarlika, påhittade partinamn, men de måste få åtminstone en röst i hela Sverige där deras kandidatnamn framgår för att få skicka ledamöter till parlamentet, och den måste mig veterligen vara tryckt av Valmyndigheten för att gälla. Valmyndigheten har dock ännu inte fått in någon valsedelsbeställning från Libertas (någon formell kandidatanmälan kan inte göras efter den 13 mars).
Sedan måste partiet som sagt trumma ihop över 100.000 röster i ett val där de nu riskerar att inte ha några förtryckta valsedlar i vallokalerna. Hur många väljare gör sig besväret att skriva "Libertas" för hand på en blank valsedel, när de knappt får veta att partiet existerar och ställer upp i valet? Alla väljare springer inte på offentliga valmöten.
Jag brukar själv hävda att man skall rösta efter sin egen övertygelse och bortse från partiets faktiska chanser att komma över fyraprocentspärren, och formellt kan väljarna alltså nominera nya partier och kandidater så sent som på valdagen, men enligt min uppfattning gick nomineringstiden i praktiken ut den 13 mars. Det blir alltså inte ens en rättvis kraftmätning gentemot de andra partierna att ha i bagaget inför kommande val, för med enbart handskrivna valsedlar lär man inte ens komma upp i tiondelen så många röster som man kan få med tryckta och utdelade valsedlar. Flertalet potentiella sympatisörer röstar då hellre på något annat parti, eller inte alls.
Piratpartiet fick drygt 35.000 röster i 2006 års riksdagsval, och troligen hade vi fått en massa röster kommunalt också om vi bara hade ställt upp. Nu gjorde vi inte det, men omkring 800 av våra anhängare över hela landet tyckte vi var tillräckligt spännande för att rösta på oss också i kommun- och landstingsfullmäktigvalen. Det tycker jag är imponerande, för samtliga dessa röster var handskrivna. Ändå utgjorde de bara två procent av våra väljare i riksdagsvalet. Ungefär så hög är tröskeln för en valsedelslös väljare.
Jag tycker det är synd att Libertas missat den här tidtabellen, för även om jag inte hade röstat på dem ändå, så hade jag gärna sett en mätning av deras faktiska stöd på valdagen. Det får vi inte se nu. Om inget mirakel inträffar, så får de vänta till 2014 på en ny chans.
Intressanta kommentarer Anders Andersson. Jag gillar allt du har sagt, men jag har en fråga.
Jag är en invandrarkvinna och ogillar Sverigedemokraternas program. Hur ser Piratpartiets program ut gent emot invandrare och flyktingar?
i hate the swedish democrats to the bone! before you win my voice and msybe 100000 of voices from imigrants you need to answer my question!
Piratpartiet arbetar för sina kärnfrågor, som gäller respekt för den enskildes privatliv och individuella val, samt för allas delaktighet i vår gemensamma kultur och i det framväxande kunskapssamhället.
Vi eftersträvar samarbete med det eller de partier som tar våra frågor på allvar, och tar därför inte egen ställning i frågor på den traditionella höger-vänsterskalan i svensk politik, såsom skattesatsers storlek eller arbetstidens längd. Vi kan ena gången vilja samarbeta med det röda (socialistiska) blocket, för att senare byta allianspartner till det blå (borgerliga) blocket. På det viset attraherar vi väljare av olika ideologier, när de upplever att de konkreta skillnaderna mellan blocken är så små att våra frågor blir viktigare. Hellre meddelar- och yttrandefrihet än en skattesänkning eller skattehöjning, med andra ord.
Det har av vissa tolkats som att vi skulle kunna samarbeta med vilket annat parti som helst, inklusive Sverigedemokraterna, men det torde i praktiken vara en omöjlighet. Dels har inte Sverigedemokraterna det politiska stöd som krävs för att de själva skall kunna utgöra något pålitligt regeringsunderlag, och dels ger de i sak uttryck för åsikter som står i direkt strid med vårt (begränsade) program.
Vi vill att individers rättigheter skall respekteras oberoende av etnisk bakgrund, social ställning, språk, kön, sexuell läggning eller liknande faktorer. Vi talar gärna om medborgarrätt, men det skall inte tolkas som någon önskan att göra åtskillnad mellan svenska och utländska medborgare; det är ett faktum att svenska medborgare har vissa rättigheter som utlänningar inte har i Sverige (såsom att vara bosatt här, rösta i riksdagsval och vara ansvarig utgivare för periodisk skrift), men tyngdpunkten ligger i praktiken på alla människors lika rättigheter oavsett nationalitet, såsom yttrandefrihet, åsiktsfrihet och likhet inför lagen.
En följd av dessa för oss grundläggande värderingar är att vi tar avstånd från många av de idéer som Sverigedemokraterna ger uttryck för, såsom åtskillnad mellan olika kulturer eller etniska grupper. Kulturen och hela samhället bygger på enskilda individers självständiga val; vi har ingen rätt att sätta oss över en individ och säga att hon inte får gifta sig med en same eller en muslim. Vi förkastar idén om en "ren" svensk kultur uppbyggd av etniska "svenskar", för det finns ingen "oren" kultur, bara ett väldigt intressant samspel mellan olika kulturyttringar, såväl inhemska som från andra sidan jorden. Ytterst är kulturen en konsekvens av enskildas rätt till ett privatliv och till att göra individuella val.
Efter FRA-omröstningen i riksdagen den 18 juni 2008 framkom det att Sverigedemokraterna ansåg avlyssningen av det svenska telenätet nödvändig för att värna Sverige mot "yttre hot". Det anser inte vi, särskilt som vi och Sverigedemokraterna torde ha rätt skilda åsikter om vad dessa "yttre hot" egentligen skulle bestå i. Christian Engström skrev om detta, och passade samtidigt på att ge Sverigedemokraterna en personligt hållen känga för deras politik i allmänhet.
Respekten för den enskildes yttrande- och åsiktsfrihet innefattar dock även idioters rätt att ha fel. Bara för att vi ogillar Sverigedemokraternas budskap och vägrar att samarbeta med dem, så tänker vi inte bestraffa eller censurera dem för detta. Vi anser att människor är kapabla nog att själva avgöra vad som är sant eller falskt, rätt eller fel, och att censur skadar samhällsklimatet mer än det hjälper. Den som går över anständighetens gräns och exempelvis hotar eller förtalar en annan människa kan och bör förstås åtalas för det, alldeles oavsett politisk ideologi.
The Pirate movement is international. The Pirate Party was created in Sweden on 1 January 2006, but immediately inspired activists in other countries to form similar organizations. While many of them are still in an embryonic stage or may even have disappeared, we have seen response not only in Europe, but for instance in the USA, Brazil, South Africa and Australia. Our German counterparts also participate in this year's election for the European Parliament, and so does one independent candidate from the Italian Pirate Party, I'm told. When we get into the European Parliament, even if only by a single MEP, we hope this will encourage our fellow pirates in the rest of the European Union, and indeed the whole world, to organize and try their success at the ballot boxes in local, national and supranational elections. Please help us achieve that goal!
Jag tycker att EU Profiler lämnar en del att önska när det gäller analysen av vilka partier som verkar ligga "närmast" ens egna åsikter, men ett stort plus är att man kan se källhänvisningar till varje uttolkat ställningstagande av ett enskilt parti och jämföra med sitt eget svar på samma fråga.
Libertas finns faktiskt med i EU Profiler, men inte som ett svenskt parti, utan under Irland. Jag gjorde nyss en jämförelse av partiets åsikter med mina egna, och fann till min förvåning att Libertas anges som starkt invandringsrestriktivt. Därför undersökte jag bakgrunden till detta påstående, och fann följande (jag hittar tyvärr inte adresserna till alla enskilda sidor, så jag kan inte länka till dem här):
In- och utvandringInvandringen till Sverige bör begränsas ytterligareåsikt Libertas: Håller med fullständigtIntervjuer eller andra mediauttalanden
Right-wing parties rally under Libertas banner 12 March 2008 http://www.irishtimes.com/newspaper/world/2009/0312/1224242738998.html Ganley launches European election bid The Sunday Business Post, 15 March 2009 'He raised the issues of immigration and labour regulation, asking: ''If you are a worker, what hope have you when Brussels allows employers to bring people into your country and pay them less than you can legally earn?" '
Att det står "till Sverige" i frågan här beror förmodligen på att jag läser webbplatsen i svensk version; frågan skall rimligen tolkas med avseende på det egna landet, var i Europa man än bor. Libertas Irland har knappast någon åsikt om invandringen till just Sverige, om nu inte svenska Libertas har uttryckt intresse för att använda det argumentet i valkampanjen.
Den länkade artikeln i The Irish Times tycks också vara den enda källan till svaren på frågorna om uppmuntran av högutbildad arbetskraftsinvandring ("tenderar att inte hålla med") och krav på att utomeuropeiska invandrare accepterar vår kultur och våra värderingar ("tenderar att hålla med").
Jag är inte bekant med The Irish Times och vet inte hur objektiv tidningen kan förväntas vara i förhållande till Libertas, så man skall inte utesluta att detta är ett försök till smutskastning, men det verkar likafullt tveksamt att Libertas försöker värva röster bland franska nationalister:
But “joy” was the word Mr de Villiers used to describe the launching of a joint European parliamentary election campaign uniting his Movement for France (MPF) and Frédéric Nihous’s Hunting, Fishing, Nature and Tradition (CPNT) party under the Libertas.eu banner yesterday.
Libertas founder Declan Ganley, whom Mr de Villiers called “our hero”, proudly watched over the ceremony.Jag har inte tillgång till The Sunday Business Post, och kan därför inte undersöka sammanhanget kring citatet hos EU Profiler från sagda tidning.
Finns det andra artiklar om Libertas som motsäger denna bild, eller åtminstone kan moderera den en smula?
Intressant, media i Sverige ställde också frågan beträffande invandring till partiordförande då han var fd. aktiv i Ny Demokrati. Han poängterade att han hoppade av partiet innan de blev allt för högerpopulistiska, men sa det att han är kritisk till hur dagens partier hanterar frågan om integration osv, ansåg att man måste snabba på processen och få in dem i samhället genom att se till att de får arbete.
Jag läste en intressant artikel om Eu-valet och palestinafrågan. Artikeln är givetvis vinklad, vilket de själva erkänner men de nämner PP till en början men skriver mycket lite om partiet vilket enligt min uppfattning blir att PP kanske inte tar ställning? Däremot Junilistan verkar ta ställning något jag finner intressant. Anders, du kanske vet mer...
Artikel:
http://muslim.nu/?p=447
Jag har undvikit att ge mig in i diskussioner om mellanösternfrågan eftersom jag själv inte tror mig ha så mycket att tillföra debatten. Därför vet jag inte heller hur enskilda piratpartister ställer sig till problematiken. Man måste nog bryta ned problemet i enskilda sakfrågor (såsom ekonomiska sanktioner, diplomati, FN-insatser och liknande) för att erhålla åtminstone något konkret svar.
Jag kan åtminstone försöka redogöra för hur jag tror att våra EU-kandidater skulle agera om de kom in i parlamentet (inte på individnivå, men generellt). Observera att jag själv inte kandiderar, även om jag skriver "vi":
Vi avser att ansluta oss till den partigrupp som erbjuder oss störst inflytande i våra frågor (delad kultur, skyddat privatliv osv). I den mån mellanösterfrågorna har anknytning till vårt program, exempelvis respekten för mänskliga och medborgerliga rättigheter, så kommer vi att ta egen ställning i dessa frågor och även försöka påverka vår grupp att rösta med oss.
I de fall vi inte finner en sådan tydlig koppling till våra frågor att vi själva vill ta ställning, då kommer vi i stället att luta oss mot den grupp vi tillhör, och rösta med den, förutsatt att gruppen som sådan har tagit egen ställning. Syftet med det är att visa oss trovärdiga som allianspartner.
Om inte ens partigruppen har tagit entydig ställning i frågan, utan låter ledamöterna rösta efter eget skön, då gäller detta rimligen också oss, och då kan jag tänka mig att Piratpartiets ledamöter (om vi får in flera i parlamentet) även röstar olika inbördes. Det känns dock väldigt osannolikt att vi hamnar i det läget, utan det normala är nog att gruppen som sådan tar ställning.
Hur kommer vår partigrupp att agera? Vi har som sagt inte bundit upp oss i förväg för någon viss partigrupp, men vi bedömer det som sannolikt att vi landar i antingen den liberala (ALDE) eller den gröna (Greens/EFA) gruppen.
Eftersom de gröna i många frågor ligger nära vänstern anar jag att de oftare kommer att ansluta sig till den socialistiska sidan i mellanösternfrågorna, så som den beskrivs i artikeln du hänvisar till.
ALDE förefaller mer kluven. Svenska Centern och Folkpartiet ger otydliga besked, vilket jag kan förstå med tanke på Folkpartiets traditionellt starka stöd för Israel (ett arv från Per Ahlmarks tid som partiledare, skulle jag tro), men samtidigt finns där också de liberala krafter som borde värna respekten för de mänskliga rättigheterna.
Vilka frågor är det då vi skulle ta egen ställning till? Ekonomiska sanktioner mot det ena eller andra landet - nja. Det är en trubbig metod som vi inte vet i vilken mån den hjälper eller stjälper, och därför är vi nog benägna att låta andra avgöra den saken. Däremot kan vi givetvis ställa oss bakom diverse uttalanden där människors rätt till fred, säkerhet och skydd mot krigshandlingar prioriteras högre än staters anspråk på det ena eller andra territoriet. Frågan är dock hur mycket sådana uttalanden är värda? Humanitärt bistånd ser jag som en fråga om mänskliga rättigheter och därför något att stödja, inte som någon ekonomisk fråga.
Vi pratar mycket om Internet, och människor i Mellanöstern skall givetvis också ha rätt att kommunicera fritt med varandra, även över nationsgränserna. Därför lär vi ställa oss positiva till allt som gynnar utbyggnaden av telekommunikationer till gagn för enskilda, inte bara för stora TV-kanaler, kommersiella företag och myndigheter. Vi motsätter oss censur, ofrivillig filtrering av information och att stater spionerar på sina egna medborgares kommunikation (som skedde i DDR 1949-1989, och nu rentav i Sverige tack vare FRA). Om en invånare i Saudiarabien kan ringa till en god vän i Israel utan att samtalet avlyssnas eller avbryts, så är det bara bra (som du förstår har jag själv ingen närmare insikt i hur telekommunikationerna fungerar i Mellanöstern; jag plockar exempel ur luften).
Vi tar inte ställning i frågan om Turkiets eventuella medlemskap i EU, vilket väl måste anses beröra mellanösternpolitiken. Vi känner till att turkiska myndigheter gärna censurerar tidningar och Internet, vilket vi alltså ogillar, men vi anser inte att det påverkar frågan om EU-medlemskap. Det censureras friskt i en del av EU:s nuvarande medlemsstater också; skall vi utesluta dem ur unionen för det? Nej.
FRA-debatten förra året ledde till att vi indirekt fick ta ställning i en utrikespolitisk fråga, nämligen den svenska närvaron i Afghanistan. Den svenska regeringen (eller om det var enbart försvarsministern) hävdade någon gång att FRA:s avlyssning av såväl etern som telenätet var nödvändig för att skydda de svenska soldaterna mot angrepp från talibaner eller andra motståndare till den nuvarande regimen i Kabul, eftersom vi inte kunde få den nödvändiga informationen från USA:s underrättelsetjänst.
Detta var givetvis rent nonsens. De svenska trupperna samarbetar med USA i Afghanistan, och borde givetvis kunna få information därifrån. Om USA har information om ett förestående angrepp på svensk trupp, men väljer att inte lämna den till svenska befälhavare, då skall våra soldater inte stanna en minut till i Afghanistan. Med sådana "vänner", vem behöver fiender? Vi skickar soldater till främmande land för att bidra till fred, säkerhet och respekt för mänskliga rättigheter, men vi är inte beredda att för den sakens skull ge upp våra rättigheter här hemma och finna oss i att bli avlyssnade så fort vi ringer våra släktingar i utlandet.
Till och med FRA-chefen Ingvar Åkesson själv medgav efteråt att försvarsministerns argument inte var särskilt genomtänkt eller förankrat i verkligheten...
Det var några tankefragment, i en fråga som jag dessvärre inte har diskuterat särskilt ofta. Jag hoppas att jag inte därmed har givit en missvisande bild av Piratpartiets inställning, men som sagt, jag står delvis vid sidan om och tittar på, och jag kandiderar alltså inte själv till Europaparlamentet så jag vet inte säkert hur våra kandidater resonerar.
Skicka en kommentar