En vän som jag har lärt känna lite över nätet har råkat ut för en tragisk händelse. Hans son har blivit omhändetagen (kidnappad?) av myndigheterna utan att de ännu har kunnat presentera någon grundläggande orsak. Händelsen ägde rum på Arlanda, de satt i flygplanet som precis skulle lämna gaten då polisen kom ombord och förde bort Dominic från dem.Familjen skulle flytta till Indien och starta upp ett projekt som skulle bidra till fattigdomsbekämpning. Nu efter ca fyra veckor så sitter fortfarande föräldrarna till Domenic med ovissheten om familjens framtid. Fadern, Christer Johansson har startat en blogg där han berättar mer om situationen.
En längre artikel om hur det gick till och bakgrund finns även på vaken.se.
Andra bloggar i ämnet,
Daddy
Merit Wager
1 comments:
Det finns mycket tråkigheter att säga om socialtjänsten och dess maktutövande.
Jag uppfattar socialtjänsten som en otäckt lättmanipulerad maktorganisation.
Att den tillåtits utvecklas till det måste vara för att det är i maktens intresse. Om man på allvar skulle låta alla ha samma rättigheter skulle det bli dyrt. Inom socialtjänsten kan effektiva utomrättsliga straff utddelas så sämre bemedlade har något att vara rädda för och håller sig på mattan.
Det behövs ingen saklig grund för att starta utredning inom socialtjänsten.
Om jag förstått det rätt skall socialtjänsten agera om det finns "uppgift om våld".
Kombinera brist på saklig grund med anonyma anmälningar. Lägg till naiva "utredare" som inte förstår vilken potential till lögner, svartmålande och intrigerande det finns i folkdjupen.
Utredningen som görs bygger på den enskilda utredarens kompetens, som består av utbildning på papper, inte människokännedom. I praktiken går det ofta till så att utredaren redan från början anser sig veta hur det ligger till, och söker endast bekräftelse på det för att kunna lägga fram en bedömning, vilket är det officiella slutmålet. I praktiken kan det vara så att den maktfullkomliga lättlurade utredaren på grund av indignation grundad i det som påstås ser som sin uppgift att ge ena parten i en vårdnadstvist fördel inför eventuell rättegång, och därför svartmålar andra parten. Det blir även lättare för utredaren själv att hantera psykiskt om den ser saker i svart och vitt så inga skuldkänslor infinner sig.
En oskyldig som blir felaktigt bedömd är oftast redan innan i ett svagt utgångsläge. Själva processen och den felaktiga bedömningen som ofta rör umgängesmöjligheterna med barn knäcker inte sällan den utsatte så pass att den inte klarar att försvara sig mot det felaktiga beslutet/bedömningen. Förtroendet för den utsatte har ju också minskats i och med de nu myndighetsstödda påståendena i utredningen. Felaktiga bedömningar upptäcks därför ytterst sällan.
Resultatet blir vardagsrädsla för att vara annorlunda för då är det lätt att dra på sig grannars missnöje och påhittade anonyma anmälningar. Allmän servilitet infinner sig och statsmakten tycker att allt är väl. Det enda som blev lidande var friheten och livsglädjen.
Skicka en kommentar