Resan till Sydkorea, del1

Nu är jag tillbaka igen, jag har varit på semester. Min resa bar till Seoul i Sydkorea och jag tänkte skriva lite om den här på bloggen. Vi gjorde en del misstag vilket gjorde resan lite komplicerad, samtidigt så är det ganska lustigt så här efteråt och visst, någon kanske lär sig av oss.

Det hela började med att vi igentligen hade bokat ett hotel innan resan. Vi ringde ner till hotellet men det var ingen som svarade till en början. Efter många försök så var det någon som svarade och personen på andra sidan talade usel engelska. Vi sa att vi hade bokat ett rum men han fattade ingenting. Priset var 40,000 w per natt vilket motsvarar 250-300 kronor, men personen vi talade med sa att priset är 80,000 w per natt. Jag bad honom hålla ett rum åt oss, men när jag la på så diskuterade vi om att hitta något annat.



Vi fann ett vandrahem, Windroad Guesthouse [1] gå in och titta på sidan och se, det ser riktigt mysigt ut, ellerhur? Jag tror inte de har städat rummen sedan de tog dessa foton. Det första rummet vi fick var ett rum med en våningssäng, rummet var så litet att man inte kunde öppna dörren. Personen som visade oss rummet förstod nog att vi var lite missnöjda, så han flyttade oss till ett annat rum som var ungefär 1 kvm större.

Vy från sängen upp i taket, fullt med spindelnät, tapeten har släppt troligen pga fuktskada.

Tapeten vid sängen, det kanske har varit mysigt, men....

Från bottenvåningen i våningsängen, en fläkt på väggen, rummet var i storlek med två sängbottnar.

Ett hörn av rummet, vet inte om det är en proffs som har lagt golvet eller gjort tapetseringen? Fullt av damm samlas där i allafall.

Närbild av fläkten på väggen, hur lång tid tar det att ta en damsugare och ta bort dammet här igentligen.

Gardinerna var bruna av smutts och slitna med hål.

Denna toalett delades av tre rum och inte två vilket deras beskrivning sa. Vi var tvugna att gå in i ett annat rum där det låg två personer och sov för att både gå på toan, eller lämna byggnaden.

Visst, vi gjorde kanske fel då vi ville ha det lite privat, men vi trodde inte det skulle vara så illa. På kvällen kom det tre yngre män från Holland, de satte igång och festade, skrek och vi hade svårt att sova. Vi bestämde oss för att byta vandrahemmet mot något annat.

En lustig sak som inträffade var att jag hade tagit med mig en väckaklocka från Sverige av modell Denver. Vi skulle iväg dagen efter ganska tidigt så jag satte klockan på 7 på morgonen, men av någon lustig anledning så gick klockan för fort så vi gick upp redan klockan 4 eller 5? Jag har testat klockan här hemma igen, och den fungerar som den ska, vet inte om det har med elektrisiteten att göra? Någon som vet?

Klockan är 6.30 på morgonen, vi har ingenstans att bo. Vi står i ett gathörn i Seoul med två tunga väskor att bära. Vi får syn på ett Motel och tänker, nödlösning!

Vi gick in i motellet, entren såg ganska skabbig ut. Man fick ta hissen upp två våningar och där var två yngre glada koreanska män runt 20-års åldern. Ingen av dem talade engelska, bara några enstaka ord. Jag sa att vi ville ha ett dubbelrum och frågade om vi kunde få se det och hur mycket det kostade. Priset var 50,000 w, och jag försökte fråga vad priset blir om man tar för en hel vecka, men de fattade ingenting. Nåväl, vi tog ett rum och sedan skulle vi gå ut, men det fanns ingen nyckel till rummet. Jag frågade om nyckel, men de såg förvånade ut och sedan pekade de på en monitor och sa något i stil med, att vi ser alla som går i korridorerna och ingen går in i andras rum.

Hursomhelst så fixade de en nyckel så vi kunde låsa in våra saker. Vi gick ut och tittade runt i grankvarteren och när jag kom tillbaka på eftermiddagen stod det en äldre kvinna där. Jag frågade efter min nyckel som jag hade lämnat in i receptionen och hon plockade fram den och sedan lämnade hon fram en lapp där det stod 50,000 w.

Va! Jag har ju redan betalat för rummet tänkte jag, och försökte förklara för henne. Det blev en diskussion, men vi förstod inte varandra, kvinnan tog upp en telefon och ringde till sin dotter som kunde något sådär engelska och hon sa, rummet kostar 50,000 w för 12 timmar. Woooha, så jag skulle betala 50,000 w för att låta mina väskor stå på rummet medan jag var ute en sväng, visst! Jag sa till henne att detta måste vara en missuppfattning, jag bad om ett rum för att sova kvar och sa att detta var extremt konstigt. Hon bara skrattade och sa att vi är ett annorlunda hotel och att det inte fungerade så hos oss. Efter en lång tid och mycket snack så sa hon att det är okej, jag får stanna över natten utan att betala dessa 50,000 w, men om jag stannar en natt till så blir det 100,000 w per natt. Jag sa tack, en man gick med mig upp till rummet och sa, "du ska vara ute före kl 7 imorgon."

Jag gick in i rummet och lämnade några saker och beslöt mig för att genast leta efter ett nytt alternativ. Jag sprangrunt i närområdet, kollade först ett annat motel och de kunde inte heller engelska, men jag fattade att alla motel tog betalt för endast 12 timmar. Jag förstod att motel var en plats dit par gick för att ha sex, rummen var lite kitchiga med porrbelysning, när jag slog på tvń så var det första som kom fram en porrfilm. Hårmouse och sprayer stod uppställda på bordet, insåg att rummet faktist var rent av depprimerande, kallt och tråkigt. Tankarna väcktes att när jag stod vid receptionen så kom det och gick unga par, utan några väskor eller bagage.

Foto av rummer, visst det var 10 gånger bättre än vandrahemmet men kände att det fanns bättre alternativ för 100,000 w per natt (ca 450 kr).

Rosa tapeter, rosa blommor på väggarna och lakan av silke.

Efter några timmar så fann jag till slut ett mycket fint hotel där jag lyckades förhandla ner priset från 135,000 w till 70,000 w per natt. Vi valde att bo där resten av tiden, efter 2 dygns strul så fixade sig allt och jag kände för första gången någon form av ro i kroppen.

Hotellet kostade nog ca dubbelt så mycket som vandrahemmet, men det var 100 gånger bättre. Personalen på hotellet talade bra engelska, vilket var sällsynt i hela Seoul och Korea.

Jag bokade hotellet, men gick tillbaka till motellet för att sova den natt jag hade fått till godo. När jag kom tillbaka till motellet så räckte de över ett papper med både koreansk och engelsk text. Där bad de om ursäkt flera gånger om och att allt var deras fel för att de inte kunde engelska. De hade skickat iväg texten på koreanska till en proffisionell översättningsbyrå, jag log och tyckte att allt var ganska lustigt...