Konvertitberättelse?

Jag blev ombedd att skriva en konvertitberättelse, min väg till islam. Sanningen är att jag gifte mig med en muslimsk kvinna och vi fick välja, antingen konverterade jag och vi utförde ett muslimsk bröllop eller så fick min fru smyga iväg på något sätt för att mina svärföräldrar inte skulle behöva ställas till svars inför övriga släkten. Jag har väl alltid trott på något, och min tro var då att om det finns någon Gud så förlåter han nog mig i mitt val, eftersom jag valde kärleken och uppoffrade mig för hennes anhöriga.
Min svärfamilj är inte speciellt religiösa, eller praktiserande muslimer förutom min frus bror M. Han och jag åkte iväg till en moske i Beirut där jag fick två dagars undervisning om islam. Detta var under ramadan 1999, M sa till mig att det kanske är bäst att jag tar ur örhängerna jag bar innan jag går in till moskén vilket jag gjorde. Jag spottade dessutom ut snusen jag hade under läppen. Dag två blev mycket intressant, en imam satt och pekade ut stycken ur Bibeln och ifrågasatte kristendomen. Hans bevismaterial var Koranen, jag satt som klistrad och lyssnade med stora öron. Jag har nog alltid tyckt att det har varit intressant med teologiska diskussioner...

Efter att ha läst trosbekännelsen tänkte jag, hmmm jag kanske kommer att bli en "riktig" muslim, men det första jag mötte när jag kom tillbaka hem till svärmor var en bricka med dryck och kakor, nej du ska inte fasta tyckte hon...

Vi gifte oss, flyttade till Sverige och levde som vanligt utan att direkt diskutera religon. Det fanns en viss klyfta mellan mig och min fru, ja inte så konstigt? Jag upplevd här i Sverige, brukade hänga på Roskilde och andra festivaler och min fru uppväxt i Libanon. Inte för att det inte finns festivaler där, det finns det gott om, men det finns vissa skillnader ändå... Hon hade en annan värdegrund och ställde lite konstiga krav i mellanåt tyckte jag. Jag började läsa böcker om islam och försvann in i ett intresse utan botten, började läsa Koranen på engelska och svenska.

Redan då fanns de som hatade islam, araber och invandrare över nätet, inte som idag, då mer anonymt på olika forum osv. Jag hade en liten hobby, retade upp dem genom att sitta och besvara alla deras argument. Använde Koranen som ett lexikon, letade upp suror som sa emot deras påstående och började skriva lite texter här och där. Sen kom 11 september 2001, och islamhatet växte till höjden. Då blev man landsförädare eftersom man hade åkt till Beirut och konverterat till islam.

Mitt skrivande övergick till att jag började översätta texter, framst av den turkiska filosofgruppen Harun Yahya. Översatte Miracle of the Quran vilket gav mig enormt mycket och sedan en hel del fristående texter och artiklar från alla möjliga håll som kändes bra. Jag kände senare att jag ville lära mig att be, kontaktade Abd al Haqq, där jag även fick träffa Knut Mohamed Bernström som har översatt Koranens Budskap. Jag blev ännu mer aktiv och kontaktade Islamguiden och återuppstartade Silom och började debattera på riktigt i medier, radio och även tv. Under 18 månaders tid så skrev jag nog ca en artikel i veckan och ville bygga upp en organisation som bekämpade islamofobi. Jag var även med att starta upp en annan organisation Frid där tanken var att man skulle skjuta fram svenska konvertiter och göra dawa på olika områden. Men sedan började jag känna mig trött och utbränd. Jag tog en paus i allt och ville tänka igenom mitt liv och min värdegrund. Jag valde då att gå tillbaka ett antal steg, sluta vara praktiserande muslim och sätta mig ensam i min koja och känna efter lite.

Hursomhelst så insåg jag att jag hade gått för fort framåt utan att tänka till. Jag insåg att man som konvertit lätt kan bli utnyttjad samtidigt man själv lätt kan flyga upp inom den muslimska hirarkin. Jag såg att det fanns en kontroll hos muslimerna mellan, att man skulle hållas på mattan. Jag tänkte efter, var gång jag hade gått till moskén så var det många som dels ville tillrättavisa en eller de själva ansåg sig villa lära ut saker. Jag vet inte hur många gånger jag t.ex. har hört, du måste lära dig arabiska... för annars kan du inte förstå islam.

En annan sak som knäckte mig vad de fundamentalistiska åsikterna kring haditherna, lika som de fundamentalistiska åsikterna hos dem som hatade haditherna. Jag började faktist att översätta dessa texter men blev besviken pga att de som hade tillfrågat mig sa rakt ut efter 3 månaders arbete att de skulle anlita en person till detta för betalning (själv gjorde det utan några krav) och när jag frågade om mina översättningar inte var bra nog så blev svaret, jo, de är inget fel på dem... Det kändes som om de tog ens arbete och slängde i papperskorgen och att jag hade blivit utsatt för en form av konspiration, något jag än idag, 2 år efter inte har bestämt riktigt hur jag ska hantera, ska jag berätta eller hålla tyst? Nja, jag har berättat för några och de flesta har reagerat häpnadsveckande.
Hursomhelst så känns det som en befrielse idag, att slippa ha 9 böcker med tusentals texter på axlarna att färdigställa, och jag blev trött av dessa texter eftersom jag kände att vissa gick emot det som jag hade läst i Koranen.

Nu är det som så att jag inte vet riktigt vad jag är. Islam, eller Koranen är en enorm faktabas och ypplig värdegrund i min tillvaro. Jag tror på Gud, precis som den muslimska trosbekännelsen, "det finns bara en Gud och det är Gud". Jag annamar det mesta inom Islam, men förvägras ingå i något samfund eller grupp och vill inte känna denna kontroll många håller om varandra.

Jag har dessutom några frågor jag inte har fått besvarade, då jag själv har besvarat hundratals frågor i islams namn och uppoffrat mitt namn, blivit mordhotad och trackaserad för islams skull så kanske någon muslim kunde ägna sig några minuter till detta?

1. Enligt haditherna så uppenbarades Guds ord genom profeten Mohammed via ängeln Gabriell. Mohammed kunde inte läsa, var analfabet men ängeln Gabriell tvingade Mohammed genom att säga "Läs! i Herres namn" (96-1) och han läste "Läs! i Herrens namn, Han som har skapat människan av en grodd som sätter sig fast!"
Detta ses som ett mirakel, att Mohammed läste fast han var analfabet. Men, på vilket sätt läste han? Såg han en text framför sig eller, reciterade han efter Gabriel? Min uppfattning är att han reciterade vilket inte har något men analfabetism att göra utan att man säger efter en annan, på samma sätt som min ettåriga son säger "titta" när jag säger "titta". Det svar jag har fått är att Iqra betyder både läs och recitera på arabiska, men detta är inget tillräckligt svar för mig. Visst, skedet kan ses som ett mirakel, men varför framhäver man att Mohammed var analfabet i detta skede som ett mirakel. Miraklet kan visserligen vara att analfabetismen hos Mohammed kan ses som ett bevis att han inte har skrivit Koranen. Samtidigt så förmedlade profeten inte texten, det var ju hans omgivning som skrev ned det som uppenbarade sig genom Mohammed. Förvirrande...?

2. I många avseenden så känner jag att muslimer idoliserar profeten Mohammed. De säger att de vill följa profeten eftersom det står så i Koranen. Men jag känner dem som t.ex. äter med ena handen och dricker med den andra, och själv fick jag en tillrättavisning om detta i en moské när vi skulle fika. Svaret är att Mohammed gjorde så och då ska vi göra likadant. Ändå står det i Koranen att Mohammed gjorde fel och inte var perfekt. Ett exempel är att Gud påvisade honom att han bad åt fel håll och skulle rikta bönen mot Mecca. Detta kanske inte är en fråga, en reflektion och det finns nog lite olika åsikter huruvida till vilket grad man ska efterlikna Mohammed. Själv tycker jag att det är snarlik idoldyrkan något jag känner obekväm med.

3. De mest tillförlitliga haditherna skrevs av Sahih Al-Bukhari, mer än 150 efter profeten Mohammeds död. Han reste runt i norra afrika och mellanöstern och samlade in berättelser om Mohammed och gjorde en vetenskaplig studie där han använde sig av en ganska bra tecknik för att solla bort de som bestod av lögner. Men, 150 år efter Mohammed död, ingen av de han träffade har någonsin träffat Profeten? Det är ju knappt att någon överlevande fanns kvar som kände någon som hade levt på profetens tid. Hur kan man använda sig av dessa texter som absolut sanning och mena på att man inte kan vara muslim utan att tro på haditherna? Det står dessutom i Koranen att man får varken lägga till eller ta bort texter, men det verkar okej att paralellköra uppslagsverk i samma storlek som 9 Koraner? Och om man inte godtar detta så betraktas man inte som "en av oss"? (enligt många, inte alla :)

4. Som jag sa tidigare, jag har fått påståendet att man måste lära sig arabiska för att kunna förstå Koranen. Men, om du kan arabiska så gör du ju en egen tolkning av Koranen till ditt sinne tillsammans med eventuella texter paralellt? Om jag läser översättningar så läser jag visserligen en annans tolkning men kanske förstår sammanhanget mycket bättre än att studera arabiska i 10 år och läser den på sitt ursprungsspråk? Det kanske är bättre för mig att läsa flera översättningar, dra slutsattser om det finns olikheter och där finna svaren. Jag tror att vissa, (inte alla, men några) som behärskar arabiska känner att de vet mer än mig för att de kan arabiska. Men är inte själva tolkningen och sitt eget förnuft viktigare i sammanhanget? Att man kan värdera orden till något positivt och göra gott utifrån dem istället.

Nu orkar jag inte längre, det kanske kommer mer vid ett annat tillfälle. No offence, jag skriver inte detta för att såra någon, men som sagt, jag blev tillfrågad och jag tror nog inte min berättelse skulle hamna på topp hos muslimska sidor eftersom många gärna vill visa upp positiva konvertitberättelser, eller om någon konvertit blir illa behandlad av sin egen familj efter sitt val. För min del är islam mycket positivt, även då jag inte vill tillhöra eller kategorisera mig som muslim eller varför inte bara, jag tror på Gud?

Den bästa sidan över internet om Islam är Harunyahya.com. Den är en guldgruva för den som vill lära sig mer och ifrågasätta dagens sekulära, ateistiska samhälle :)

Sist vill jag bara säga, jag har blivit tillfrågad att skriva något i ämnet många gånger. Sanningen är att jag tycker att min berättelse inte är speciellt intressant för dem som tillfrågar en. Men ändå, den kanske är detta? Jag är mer ute efter sanningen, och religon är ett viktigt ämne i sammanhanget. Islam är en skatt, även då man inte tar till sig hela packetet.