Slicka uppåt och sparka nedåt

Det är ett uttryck som ofta dyker upp i mina tankar. Jag brukar tänka tillbaka till min tid då jag var tv-fotograf till en såpopera, arbetsplatsen var uppbyggd som en hirarki. Producenten sa redan vid start, "jag önskar att ni medarbetare strävar efter att ta över min plats."

Arbetsplatsen kan betraktas som en parodi, många fick sparken och vissa flög upp till sina drömmars rike. Då var jag tillsammans med en tjej som fick sparken dagen efter kickoffen. Hon hade börjat sitt arbete kanske en månad innan själva produktionen satte igång och för sitt slit så fick hon en känga i baken. Orsak, den som besatt platsen ovanför henne kände att de hade svårt att arbeta tillsammans. Månaderna gick och efter en tid så fick även denna dam en spark i baken. Hon var tyst, hade förmodligen skrivit på ett kontrakt till tystnadsplikt. Min dåvarande flickvän fick igentligen inte sparken, hon fick gå hem med full betalning och förvägrades att komma till plats. Det kan ju tyckas bra för somliga, men om man har en dröm och vill arbeta med något, men får betalt för att inte komma till arbetet hur roligt är detta?

En dag frågade en assistent till producenten hur jag ställde mig till det som hade hänt. Jag svarade kort något i stil med, "jag är här för att göra mitt jobb." Jag visste på en gång att om jag hade argumenterat eller tagit ställning så hade jag troligen fått en spark i baken omedelbart.

Jag arbetade på denna arbetsplats under ett par år, såg igenom all form av falskhet. Jag hade inga problem med de jag arbetade med, men de jag arbetade för, eller den hirarkiska struktur och sociala darwinismen som präglade företaget. Samtidigt så fanns det många bland arbetskamraterna som fiskade, jo jag kallade det fiska. Det var när de var extra trevliga, gick och pratade med vissa personer eftersom de visste att de kunde ge något. På fester så stod de och skrattade med regisörer och producenter och fjeskade in sig i deras allianser. Filmbranschen är en gäng småfamiljer som håller om varandra. En producent anlitar en regisör och senare kanske regisören anlitar producenten till ett annat projekt vid ett senare tillfälle. Filmproduktion är många gånger skapade företag för just detta projekt där man allierar sig för att kunna forma något, och visst, de man tidigare har arbetat med kanske man känner sig trygga med. Det svåra är att komma in i denna allians och det var just här de fiskande medarbetarna gjorde sina försök.

Efter några år såg jag framför mig ett slut på projektet och lyckades hitta ett annat arbete. Det lustiga var att jag befann mig i ett projekt och tiden för mitt kontrakt var typ någon vecka till. Sedan skulle jag stämpla i en till två månader för att återgå till samma position och arbeta en månad till. Jag sa upp mig, men arbetsledaren hotade mig och tänkte göra allt för att stämma mig osv. Jag fick gå in i ett speciellt möte där han utförde hoten för mig, men jag bara log och sa, att jag tänker börja på mitt nya jobb efter denna period i perioden och ni har en till två månader på er att hitta en ersättare. Jag förstod att han bara ville utföra sin positionella makt, typ sabbotera för en eftersom det fanns flera kameraassistenter som kunde ge sin själ för att ta över min position och flera av dem hade hoppat in som fotograf mellan varven. En av dem har idag gjort en egen långfilm som har visats på biograferna. Och, det som cirkulerade i mitt huvud var att mitt ex öde (vi var inte tillsammans längre). Detta visste nog inte arbetsledaren om, han började sitt jobb långt efter mig, hans föregångare hade fått en spark i baken. Det kanske var något ledningen inte ville diskutera och om arbetsledaren hade drivit på vidare så hade jag säkert tagit fram detta och lagt fram som ett kort i spelet. Jag hade med andra ord sparkat tillbaka...

Mina tankar om detta, "slicka uppåt och sparka nedåt" är att, visst, det är bra att blicka framåt i karriär och ha en viss strävan. Men att sparka nedåt, speciellt mot personer som tidigare har gett något är ett ego tänkande som säkert blir allt vanligare och vanligare.

I mina arbeten och karriär så har jag alltid lagt fokus på, att göra ett bra arbete. Jag har just bytt jobb och är tillbaka inom media igen och det börjar flyta på ordentligt. Just nu står jag vid en tröskel, gör jag ett dåligt arbete så kanske allt skiter sig men jag såg i veckan en trend i det system jag kan kolla av att de, som anlitar mig måste vara ganska nöjda. Så istället för att fjeska och förinta sina motståndare i den sociala darwinismens kampsystem, gör ett bra arbete och ta för er om chansen finns där, men glöm inte bort dem som har fått dig till den roll du befinner dig nu.