Vi är bakåtsträvande när det gäller yttrande och tryckfrihet

Lyssnade på Sveriges Radio P1´s program Släktband, "Skräck för det tryckta ordet och en hård dom för svarande damer i kyrkan." [1]

"Rätten att säga och skriva vad man vill har aldrig varit självklar. I äldre tider kunde folk mista både livet och få höga böter om de gav ut sina tankar i tryck."

Rätten till att säga och skriva vad man vill är fortfarande inte självklar. I söndagens Kalla Fakta [2], fick vi ett bevis på att som politiker bör ställa sig på den amerikanska administrationens sida och tillkännage den offentliga historien kring den 11 september 2001.
Vidare finns det andra åsikter man inte får bejaka och yttra sig offentligt, t.ex. kritik mot förintelsen. De som kritiserar detta ämne blir i Sverige jagade med blåslampor och utfrysta, i vissa länder i Europa t.om. fängslade.
Man bör heller inte kritisera judendommen i samma grad som vem som helst kan kritisera och driva med islam och kristendom.
Sedan finns det andra sammanhang som närmar sig farligt vatten, så som den globala uppvärmningen, vaccinationer osv.

Egon Frid blev ett typexempel på maktens strukturer som med skrämseleffekt satte honom på plats. Jag läste ett öppet brev från Mahmoud Aldebe som hade tänkt till att kandidera för Centerpartiet i kommande val. Nu har han hoppat av och kände sig utmobbad från partistyrelsen. Aldebes är en mycket aktiv och troende muslim som ville engagera sig för muslimernas bästa. Jag antar att partistyrelsen blev rädda, passar han inte in? Jag håller delvis med om detta, men det är ju min åsikt MEN ett bevis om att vem som helst inte passar in i maktens korridorer.

Det fria ordet och rätten i att säga och skriva vad man vill finns inte. Människan är som får och följer sin herde, går någon mot strömmen så börjas det med en tillrättavisning, vägrar personen till att bli omvänd så blir man utfryst och värsta fall bestraffad.

Om man leker med tanken, bilder som gestaltar profeten Mohamed i Gyllansposten, Lars Vilks rondellhund, exemplena kan raddas upp på en lång rad. Är detta kritik eller provikation? Dessa handlingar försvaras genom tryck och yttrandefrihet, men om man vänder handlingen mot judendom så blir det en annan huggsexa.

Nu när man granskar sanningsrörelsen så vill de som granskar hitta svar, vad tror vi på? Man vill helt enkelt sammankoppla misstänksamheten om 11 september till att man är rasist. För min del så tror jag inte på den officiella historien, vem som gjorde det, det vet jag inte och mitt motto är att jag inte anklagar någon förän man först har funnit bevis och dels att personen har blivit prövad i en rättvis domstol. Så länge ingenting görs så kommer människor att gräva på djupet och rota fram egna åsikter.
När det gäller förintelsen så är det ett ämne som jag inte har studerat så mycket. Min åsikt är att det måste vara rätt att få ställa kritiska frågor och om dessa frågor bemöts med ett förbud eller bestraffning så måste det finnas en hund begravd någonstans. Precis som att de som besitter på den offentliga berättelsen är rädda för att bemöta dessa frågor.

Hursomhelst känns det som att vi mer och mer går bakåt i tiden när det gäller yttrande och tryckfrihet. Eller, i vissa ämnen så kan man uttrycka sig hur plump som helst medan andra så bör man hålla tyst.