Folkhälsominister Maria Larsson och utredaren Göran Johansson vistades i morgonsoffan hos SVT:
Över 250000 svenska barn har varit placerade i barn- och fosterhem under de senaste femtio åren. [1] Idag omhändertas ca 20000 om året, och visst kan det som har hänt hända igen. Många omhändertas på lösa grunder vilket traumatiserar hela familjer och släkten.
Själv följer jag fallet Dominic och hans fader har gjort ett uttalande:
"Now we are really bothered, the social service claim that I have some problems with my mental health, and because of that I went to the psychiatric clinic and made a complete test. And I am healthy according to them, but not according to the social services. The funny thing is though, the personnel at the social service don't have any education in that field what so ever, so what is really going on here?" [2]
Ja vad är det som händer? Socialtjänsten kör över psykiatrin och gör egna bedömningar. Jag tycker att Folkhälsominister Maria Larsson verkligen ska ta tag i detta och se till att stärka skyddsnätet för drabbade familjer. Hon sa i presentationen jag postade igår [3] att samhället bör stötta familjen och ge stöd in i det sista och att det är ett mycket stort ansvarstagande att gå in och bryta upp en familj. Det räcker inte med en ursäkt, det krävs förändring i systemet så att det inte händer igen.
Läs mer om fallet Dominic!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 comments:
Detta är hånande för folk, "be om ursäkt", var är upprättelsen i det?
Politiker gör mig alltid besviken, de är professionella lögnhalsar och erkänner aldrig felen dem skapat utom när allt läggs fram för dem som på silverfat. Då måste de be om ursäkt för att inte tas för kompletta inkompetenta idioter, och istället ses som ärliga politiker.
Lås in allihop i en bur, ta dem ifrån deras familjer, gör allt utom att ta emot deras ursäkt, de kan behålla den för sig själv, det betyder ingenting.
Kort sagt, vi måste ge dem vad de förtjänar: Att inte längre få vara politiker.
Jag har själv blivit utsatt för samma handläggare på Gotland som ligger bakom Dominics tvångsomhändertagande. Under 1 1/2 års tid trakasserade hon mig och familjen och hotade med LVU utan att ha ngt att gå på - jag skulle bara göra allt hon sade.
Mängder av tjänstefel begicks och det är ofattbart att hon får lov att fortsätta sitt myndighetsmissbruk.
Att kritisera hos Länsstyrelsen på Gotland är ingen idé då mannen är gift med en av kvinnorna på IFO och han utreder således sin frus arbete. Svågerpolitik in absurdum på denna ö. De har sina egna lagar och regler och tror sig stå över rättssystemet.
När man väl kommit över sitt trauma, vilket tar lång tid, då har preskriptionstiden hos JO gått ut. Återstår att anmäla ärendet och förlorar man, vilket man troligtvis gör, får man själv betala rättegångskostnader.
Föräldrar idag förlorar sina barn på alldeles för lösa grunder. Det finns ingen rättssäkerhet kvar och barnperspektivet är snart ett minne blott. Det är fruktansvärt att vårt land LVU:ar så många barn/år. En makaber statistik och socialtjänsten erbjuder sällan stöd och behandling som de skall göra.
Fortfarande drömmer jag mardrömmar om denna handläggare och LVU-skräcken kommer inte försvinna förrän mina barn är vuxna. Skall man behöva leva så här?
Skicka en kommentar