söndagen den 14:e februari 2010

Polisen i tunnelbanan

Intressant händelse som inträffade Jesper vid tunnelbanan. [1] – När polisen såg att jag tog bilder uppstod snabbt en hotfull stämning. Poliserna påstod att jag ofredat dem, och att jag fick välja mellan att radera bilderna själv eller att följa med till stationen, sade Jesper Nilsson till DN.se. [2] Han säger att de oprovocerat trängde honom mot väggen, hotade honom och fick honom att radera materialet.
Jesper lyckades dock återskapa bilderna och visa polisernas agerande - men nu är det han som polisanmäls. [34]



Här är en längre sekvens:


Här är poliserna på bild:


Polismännen har helt klart gjort ett övertramp genom att ge honom de två alternativen att misstänkliggöra honom som narkoman och sitt uppträdande. De kanske tror att de lever i London, där har det visat sig att poliserna är tuffa mot fotografer.



Jag minns själv en gång då jag åkte ut för en tv-kanal och skulle filma vid stockholms station. Det sprang fram några vakter på en gång och bad mig sluta, måste ha tillstånd för att filma. Vet inte hur det är i tunnelbanestationerna? Och det kanske är skillnad mellan en stor beta-kamera mot en mobiltelefon?

Hursomhelst så tycker jag argumentet från den brittiska filmen är slående. Om de kan övervaka oss med kameror så måste vi kunna övervaka dem? Och när det hände något så bad t.om. polis och mydighet om privata bilder från allmänheten.

Tycker Jesper Nilsson har gjort en bra insatts, bara för att man är polis så ska man inte kunna arbeta ostört och trampa människor på tårna. De har klart gjort ett övertramp och borde inte få arbeta som poliser.

1 comments:

Anonym sa...

Jag blev stoppad av 2 civil poliser(inte dessa två) vid mariatorget, eller bättre sagt på väg mot mariatorget, de plockade mig från gatan, och frågade vad jag gjort, vilket jag svarade "påväg till jobbet" vid denna stund var klockan 8.30 på morgonen. De tog mig vidare och fortsatte fråga om vad jag gör och vad jag gjorde igår, samt vart jag e på väg. Jag svarar sanningsenligt att jag var hemma innan i huddinge, på väg till jobbet och ska jobba(i en dagis i nacka). Pga rädslan som fanns, frågade jag vilka de var, de visade polisbrickor, i en väldig kortstund så att jag inte hade en chans att utmärka deras namn. De ledde mig från gatan, vilket var pinsamt framför alla andra medresenärer, och tog mig till deras bil.
De frågade vidare om vad jag hade gjort och sa "De e lika bra att erkänna". Jag visste såklart inte vad dom menade så jag fortsatte undra vad exakt jag va skyldig till! De tar mig till stationen och fortsätter förhöra mig, jag har inga svar på deras frågor, förutom mer frågor. Så till slut säger de att jag ska ta en urinprov. Jag går med på det eftersom det e den enda valet jag har. jag har suttit här nu i mer än 2 timmar. jag går och pissar sedan timmen efter släpps jag. Jag som e så glad att kunna komma utanför, springer till nästa tågstation, utan att tänka på vad jag har utsatts för. när jag e på väg hem, ringer jag jobbet, frugan och vänner, vad som har hänt. Åker hem och vilar ut. Till denna dag önskar jag att jag hade gjort något mera.