Expo är emot yttrandefriheten.

Organisationen Expo upprör allt fler. Nu senast attackerades Kulturföreningen Gryning för att ha arrangerat en föreläsning med Jüri Lina. [1] Även min blogg blev anklagad som antisemitisk av Jonathan Leman. [2] Orsaken var att Kristen Vänster hade länkat till ett inlägg och att jag hade några länkar som uppfattades som stötande av antisemitjägarna. [3] I en kommentar till blogginlägget skrev Kristen Vänster,

"Vi är förresten också ganska trötta på att bli beskyllda för att vara saker vi definitivt inte är. Inte minst anti-semittiteln är något vi ofta får stämplat på oss."

Ida som driver Forum För Frihet har även hon blivit attackerad av Leman. [4] Mycket intressant inlägg som jag har missat där hon skriver,

"Och vi vet att många Sverigedemokrater är Israelvänner. Inte så konstigt att en del av de hamnar i SKMA (Svenska Kommittén Mot Antisemitism) där senaste skandalen handlade om att organisationen arrangerat resor till Polen där man bjöd in SD-s Kurirens chefredaktör Tommy Hansson."

Läs Tommy Hanssons egna ord. [5]



Tommy Hansson försvarar sig, Skma och Jonathan Leman. [5]

Ida tar även upp Jonathan Lemans insatts att föreläsa om islamofobi. Samtidigt så stigmatiserar han själv muslimer genom att endast publicera negativa texter och att de är antisemiter.

"Jonathan Leman fick rollen att t.o.m. föreläsa om islamofobi, samtidigt som man aldrig har hittat i hans texter en enda muslimsk hemsida, muslimsk organisation, förening eller församling som är värd att berömma eller lyfta fram som ett positivt exempel. Inte ens en enda enskild individ kunde han hitta bland ca 400 000 muslimer i landet för att berömma för något arbete. Det enda man kan läsa på Lemans blogg (när det gäller muslimer) är ”muslimer=antisemiter”."

Och det stämmer mycket väl att Sverigedemokrater många gånger använder Lemans blogg som källhänvisning. Ted Ekeroth, [6]

Ett annat hatoffer som Skma jagar är Mohamed Omar. Han har själv skrivit en lång analys och rotat i Expos bakgrund. [7] Jag fick själv ett ex av hans bok som jag har skrivit om. [8] Där i finner man klart och tydligt att Omar tar avstånd från all form av rasism, även antisemitism.

Man kan ju undra vad Skma grundar sin syn på antisemitism på? Den uppfattning jag har fått är att om man generaliserar om judar, t.ex. att judar har makt över svensk media? Men stämmer det inte att ägarna Bonniers, Hjörne och Schibsted har judisk bakgrund? Stämmer det inte att det finns många judar som driver större företag, banker och att Israel har stort inflytande i USA´s politik?

Saken är den att det är lite hysh hysh här och om man sammankopplar makt, ekonomi med judar så har man kopplat ihop två värden, ord som man inte bör sammankoppla. Man kan nämna att Rockerfeller har stor makt, men inte att han är en jude med stor makt. Om man sammankopplar personens bakgrund eller religiösa tillhörighet när det handlar om judar så blir man med automatik en antisemit.

Samtidigt kan man koppla samman islam, muslimer med terror och våld utan större bemärkelser, möjligtvis hamnar man i facket "islamkritiker". Medier försvarar kränkningar som Lars Vilks rondellhund, Mohammed-karrekatyrer osv. Nyhetsvärdet är större när ett handfull demonstranter bränner en flagga i Pakistan, än när en 13-årig muslimsk tjej näst intill blev våldtagen pga att hon bar slöja här i Sverige. [9]

Jag har läst Jüri Lina´s böcker och han sammankopplar många gånger jude med person. Detsamma har även Mohamed Omar [10] och Lasse Willhelmson (som själv är jude) gjort. [11] Vad är den faktiska skillnaden mot vad våra traditionella medier gör mot muslimer? Svenska medier hänger ut muslimer som gör dåliga handlingar och identifierar dem ofta till sin religiösa tillhörighet. Om detta är okej och om staten tillför resurser och låter Lars Vilks fritt få kritisera Islam på Uppsalas universitet med hundratals poliser i beskydd, varför skulle då inte Jüri Lina få säga sin mening för ett slutet sällskap i statligt ägda lokaler?

Det hela handlar om yttrandefrihet och var gränsen går. Det finns olika måttstockar i vårt samhälle och skiljelinjen är Islam och Judendom. Expo beskylle Sverigedemokrater som högerextremister, men döljer sanningen om dess sionistiska inflytande. Ted Ekeroth vann "det prestigefyllda priset Herzl Award för sitt pro-israeliska arbete." [12] Hans broder Kent arbetade på svenska ambassaden i Israel innan han blev Sverigedemokrat. Staffan Gising, [13] fd Sverigedemokrat kritiserade just den sionistiska falangen inom partiet och uppmärksammades genast av Skma. [14] Många anhängare till Sverigedemokraterna är pro-sionister vilket syns tydligt på på deras bloggar. Detsamma gäller andra personligheter som hatar Islam, typ Geert Wilders, Robert Spencer, Pamela Geller m.f. Sverigedemokraterna bygger upp ett nätverk med dessa personligheter, bjöd över Robert Spencer till Almedalen som föreläsare. Expo presenterade Spencer som "den amerikanske debattören och författaren Robert Spencer" [15]

Ett annat ämne man absolut inte får diskutera är Förintelsen. Den som ställer sig kritisk till detta ämne och inte följer den berättelse som våra skolor lär ut blir genast utesluten och smutskastad. Just detta hände Mohamed Omar, en av Sveriges främsta poeter. Däremot är det helt okej att smutskasta islams profet Mohammed och förvanska den islamska historien. När muslimer protesterar så uppmanar publicister att driva och öka tempot i att smuttskasta Islam i yttrandefrihetens namn. Om muslimer protesterar ännu mer så publicerar medierna dessa islamofobiska teckningar eller texter och skyllder på att "nu är det relevant" att de känner en skyldighet mot tittarna/läsarna att få vetskap om vad muslimerna protesterar mot.

Jag har själv följt debatter om Islam i många år, debatterat en hel del till dess försvar. Något man märker är att medier helst tar in "kontroversella" eller "radiakal" muslimer på ytterkanten. Oftast så resulterade en replik till ännu en artikel från den ursprungliga skrivbenten och pekade på att han måste få chansen att besvara repliken. Man märkte att medier gärna balanserade debatten, att om jag startade en debatt med en positiv bild av Islam, så fick någon attackera muslimerna dagen efter. Det hela slutade med att jag kom fram till att medierna gynnar de islamofobiska krafterna och insåg att mitt mothuggande endast var som att kasta bensin på elden.

Så frågan är, är jag för eller emot yttrandefrihet? Tja, vi har ju inte yttrandefrihet idag precis som jag har beskrivit ovan. Det finns stora skillnader mellan Islam och Judendom, Förintelsen och andra historiska händelser. Och yttrandefrihet har jag delvis här på denna blogg, men det finns maktpositioner hos de etablerade medierna om vad som sprids och för större teckning. De som styr svensk media har hög tollerans mot attacker om muslimer och Islam, men väldigt restrektiva när det gäller judar och t.om. Israel. Även andra områden är svårt att kritisera, som 11 september 2001, klimathotet, Bilderberg och andra politiska slutna sällskap. Den lilla medborgaren har egentligen ingen medial makt förutom att personen kan bojkotta vissa tidningar eller tv-kanaler och läsa något annat (om det finns).

Samtidigt när det gäller yttrandefrihet så finns det även skillnader i vad man kan uttala sig om. Om något är helt befängt, kränkningar eller förtal så bör detta kanske inte komma igenom. Det som skrivs om Islam är många gånger ren lögn, detsamma om vissa nationer som t.ex. Iran. Så varför just Förintelsen? Är dess historia sementerad och fastlagd i en grund som är orubblig? Om vi skulle ha yttrandefrihet i Sverige så skulle även röster som kritiserar dess historiska händelse få komma fram och kunna bemötas, debatteras förutom i en rättegång vilket sker runt om i Europa.

Jonathan Leman anklagade mig att försvara förintelseförnekare då jag skrev "kritiska frågor beträffande förintelsen". Nej herr Leman, jag försvarar yttrandefriheten. Det är viktigt att höra andras åsikter, även åsikter jag inte håller med om.