När staten tar över

Jag träffade en kollega i Berlin som var från Kanada. Han berättade för mig att han gärna skulle besöka Sverige och hört så mycket gott om landet. Efter några minuters samtal så blev han totalt shockad och sa, det viste jag inte...

Vi talade om välfärd och vi båda var överens om att välfärd är bra, detsamma social trygghet. Men när välfärdssamhället och den sociala tryggheten tar över så kan detta orsaka mycket negativt. Allt är bra till en gräns, om man går över gränsen så kan konsekvenserna bli förödande.

Jag berättade historien om Domenic Johansson. [1] Om familjen Johansson som dels hade levt offgrid under en tid och ville hemskola sin son eftersom de hade planerat en flytt till Indien. Det uppstod en konflikt mellan familjen och kommunen / skolan och det hela slutade med att polisen på Arlanda stormade flygplanet och kidnappade deras son, juni 2009. Domenic är fortfarande ifrånskild från föräldrarna och de får endast träffa sin son under två timmer var femte vecka.

Jag berättade att detta må vara ett extremt fall, men detta händer tusentals barn och familjer varje år. Visst, det finns tillfällen då barn far illa inom familjen men troligen långt ifrån alla som drabbas av statliga kidnappningar. Personligen skulle jag sätta gränsen för lvu vid brott, dvs att föräldrarna döms till något brott och det kan vara misshandel, sexuella övergrepp osv. Dessförinnan borde det räcka med stöd, om det finns problem inom en familj eller oro så borde man kunna sätta in någon resurs för att hjälpa familjen att hålla ihop.

Som det ser ut idag så kan vem som helst anmäla sin granne till socialtjänsten utan att underteckna sitt namn. Jag hade själv en diskussion med en på DO som berättade att anmälningar till socialtjänsten betraktas som lite heligt, att staten ville att fler dagis skulle anmäla om misstankar. Man kan omtolka detta till att dagis och andra myndigheter ska övervaka och kontrollera mer, och anmäla.

Det som hänt med den svenska välfärds samhället är att man har byggt upp ett kontrollsamhälle där alla dess invånare ska ingå i flocken. Och att följa flocken innebär att man inte ska gå sin egen väg utan vara som alla andra. Om man väljer att gå mot strömmen så är ett effektivt sätt att attackera barnen hos familjen.

Ett lvu- fall är en mycket kostsam historia. Det kostar samhället 2-3000 kronor per dag. Nu är det inte Hilton barnen bor på, utan ett behandlingshem eller fosterfamilj. Dessutom sysselsätts ett antal personer hos socialtjänsten och andra myndigheter. Det svenska systemet bygger delvis på ideologin, "gräv en grop, täpp igen den och betala en lön", vilket kan sammanfattas, onödigt arbete.

Det jag vill komma fram till är att många lvu- fall kan betraktas som onödiga, men detta skapar sysselsättning. Om det inte skulle finnas några lvu- fall så skulle det inte heller finnas fosterhem och socialförvaltningen skulle bli tvugna att säga upp en massa personal. Detta skulle leda till arbetslöshet och detta betraktas av de flesta inom flocken som dåligt.

Det svenska folket är hemmablinda, många tror fortfarande att vi är bäst. Till exempel kan höras som att vilket land betalar föräldrarna för att stanna hemma med sitt nyfödda barn i över ett år!
Sanningen är den att få har råd att stanna hemma utan föräldrarpenning och det har blivit så gott som omöjligt för en familj att leva på en persons lön. Visst, svenska staten betalar föräldrar för att stanna hemma vilket kanske inte sker i många andra länder, men där kan man kanske klara sig på en lön och en av föräldrarna kan stanna hemma i sex, sju år istället för ett.

Problemet med Sverige är att vi har en av världens högsta skatter. Vår välfärd kostar pengar, det är inte gratis att ha barn på dagis, det är inte gratis med fria skolor och det är inte heller gratis att bli övervakad. Hela kontrollsystemet med skattemyndigheter, arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänsten och övriga myndigheter som ska se till att vi, invånare följer flocken kostar pengar.

Därmed har Sverige förvandlat till ett socialistisk land där individen mer ser ut som en produkt än en människa. Familjebanden har slitits isär och gjort medborgarna till enskilda individer vilket försvagar dess makt mot staten. I vårat demokratiska Sverige har staten tagit över guds roll och gjort sig själv näst intill helig. Det är därför flocken dyrkar Sverige och fortfarande tror att vi är bäst på alla sätt och vis, kanske hjärntvättade?