Skattemyndigheterna är ett sjunkande skepp

En ny lag för butiksägare, om kassapersonalen glömmer bort att fråga om kunden vill ha kvittot så kan bötern bli 10,000 kronor. [1]

"En kioskägare, som Metro pratat med i centrala Stockholm, säljer oftast bara godis för småpengar.
– Ibland skrattar kunderna åt mig när jag frågar om kvitto. Om kunden hade frågat hade det varit en annan sak, säger han."

Enligt faktarutan till artikeln finner vi att skattemyndigheterna har utfört 50,000 kontroller och 400 butiker har blivit bötesbelagda. Enligt Skatteverket är det hundratals personer som jobbar med kontrollerna...

Men vänta lite, hundratals personer? Hur mycket kostar inte detta? En anställd borde åtminstonde kosta samhället 30-40,000 kronor i månaden. Hundratals, för hundra anställda ca 3,5 miljoner, hundratals 10 miljoner? Och hur många månader har dessa personer vandrat runt som spionerande kontrollanter?

Om 400 butiker har blivit bötfällda så blir det visserligen en inkomst för skattemyndigheterna på 4 miljoner, vinst eller förlust?

Dessutom så är det inga problem att kringgå detta, om man som butiksägare skulle vilja hoppa över att ge kvitto. De flesta butiker lär känna sina kunder och någon under 18 lär inte arbeta åt skattemyndigheterna? Det skulle faktist inte förvåna mig om de skickar fram småungar som kontrollanter.

Hur var mentaliteten här, att gräva en grop för att fylla igen den igen? Snacka om onödigt arbete och extrakostnader för samhället. Stackars kassa- personal som ständigt blir utsatta för Bisfenol A. [2]

Attack mot yttrandefriheten

As-sirat var en nystartad svensk tidning av Jönköpings unga muslimer. Den har nu tystats ner.

Det hela började med ett inlägg av Per Gudmundsson [1] som anklagade JUM, "Antisemitism hos Jönköpings Unga Muslimer".

Det hela grundar sig på en intervju med Lasse Wilhelmson och att Mohamed Omar skulle skriva krönikor om Islam. [2] Lasse Wilhelmsons intervju finns fortfarande att läsa. [3] och hans egna kommentarer om det som har hänt. [4]

Om jag har förstått det rätt så var stötestenen för nerläggningen att Expos Daniel Poohl har ringt runt och ifrågasatt tidningen. [5] Detta är inte första gången. [6] och vissa har blivit riktigt irriterade. [7]

Resultatet av detta har blivit att man har tystat ordet ännu en gång. Per Gudmundsson har delvis gett avbön men påpekar att JUM bör hålla sig borta från "antisemiter, judehatare och konspirationsteoretiker". Man kan tolka detta att Gudmundsson är för att oliktänkande ska få ut sina åsikter, men inte i någon större skala vilket även detta kan ses som nedtystnad.

Expo ställde frågan, "Men att ge Mohammed Omar en plattform?" kan omtolkas som, ska Mohammed Omar verkligen få tala?

Jag har själv läst både Mohammed Omars [8] och Lasse Wilhelmsons [9] böcker. Enligt min tolkning av dessa texter så finner jag ingen av dem vara rasister. Problemet är att deras åsikter om sionismen och vissa fall Förintelsen kan tyckas obekväma. Wilhelmson har om och om påpekat att ingen bemöter honom om hans kritik, utan att man istället försöker att tysta ner allt.

I yttrandefrihetens namn väljer jag på samma sätt som Per Gudmundssons val att publicera Lars Vilks rondellhund, att publicera As-Sirats intervju med Lasse Wilhelmson.

AS: Den första frågan har du fått många gånger förr, den rör sionismen. Skulle du kunna redogöra för vad den går ut på?

LW: Sionismen är idén om en judisk stat där berget Sion finns, det vill säga i Palestina. Det finns en gammal dröm bland judar om att återvända till Sion. Under påskhögtiden läser man högt ”i morgon Jerusalem” på var och varannan sida i böneboken Haggada, som handlar om judarnas uttåg ur Egypten till det heliga landet. Men modern forskning visar att allt detta bygger på myter. Judarna är varken ett folk eller en etnisk grupp och de flesta har ingen som helst gammal anknytning till Palestina, utan är för över tusen år sedan konverterade berber och khazarer.

En judisk historieprofessor Shlomo Sands påvisar detta. Han har just kommit ut med sin bok på svenska ”Skapandet av det judiska folket”, Voltaire Publishing, 2010. Han är sionist eftersom han förespråkar en 2-statslösning som inte medger att de fördrivna palestinierna kan få komma hem och få tillbaks sina egendomar. Motiveringen är att judarna inte kan förväntas vilja avveckla sin egen stat som han ser som ett historiskt faktum, trots att landet där den är belägen är stulet och de bestulna fördrivna. Men hans forskning är epokgörande och av hög kvalitet.

Den politiska sionismen kom till på 1800-talet och dess mål är att materialisera drömmen den judiska staten. Sionismens anfader var Moses Hess (1812-1875), som också var Karl Marx’ mentor. Han var den som omvände Marx till socialismen. Hess var en tysk-judisk filosof och av grundarna till den tyska socialdemokratin. Han hjälpte också Marx med Kommunistiska manifestet. Dock utan att underteckna det. Hess är känd som ”kommunist- rabbinen”. Han skrev en bok 1862 som hette ”Rom och Jerusalem”. Där lägger han den ideologiska grunden för sionismen. Det är mycket judisk religion i den boken, men också rastänkande. Han talar om arierna och judarna som två raser som står emot varandra. Denna raskamp är ett grundtema i Hess’ bok. För honom var judarna den överlägsna rasen.

Viljan att skapa en judisk stat hänger också ihop med judeförföljelser. Judarna var inte var trygga i Europa. Men sionismen blev aldrig någon stor rörelse bland judar förrän efter andra världskriget. Den österrikisk-judiske journalisten Theodor Herzl (1860-1904) anses som den formella grundaren av sionismen. Han skrev den klassiska boken Judestaten 1896, som är en praktisk plan för hur man skall göra för att skapa den ”socialistiska modellstaten” i Palestina – enbart för judar.

På min blogg finns det en kort youtube-intervju med mig om sionismen i början av artikeln SD och sionismen http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/10/23/sverigedemokraterna-och-sionismen-2/ som är en bra inledning till den efterföljande artikeln. I min klassiska artikel Sionismen – mer än traditionell kolonialism och apartheid (2004), kan man läsa mer om de marxistiska judarnas centrala roll i koloniseringen av Palestina. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2004/01/01/sionismen-mer-an-traditionell-kolonialism-och-apartheid/

AS: Du har själv judisk bakgrund, kan du översiktligt berätta om några av de viktigare judiska grupper som finns och hur de är inställda till sionismen, Israel och muslimer?

LW: De flesta religiösa judiska församlingar i världen ser idag sionismen som en positiv utveckling av judendomen och är genomgående positiva till Israel och negativa till islam och muslimer. Men några mindre grupper av ortodoxa judar – såsom Neturei Karta – anser att sionismen är oförenlig med judendomen, eftersom tillskapandet av den judiska staten bara kan vara ett verk av gud och inte av människor som skett med Israel. De är militanta antisionister, positiva till muslimer och respekterar islam, som jag uppfattar dem.

I Sverige finns den judiska fredsgruppen Judar för en Israelisk/Palestinsk fred (JIPF) som mest består av sekulära vänsterjudar. De är sionister och jobbar för en tvåstatslösning enligt 1967 års stilleståndslinje, som inte medger att de fördrivna palestinierna får komma hem. Jag uppfattar inte dem som generellt fientliga till muslimer eller islam. De är positiva till alla, även muslimer och palestinier, som stödjer bevarandet av den judiska staten, som ju är sionismens mål.

Alla vi som kräver rättvisa för palestinierna hamnar obönhörligt i motsättning till alla som försvarar den judiska staten eftersom den kommit till och existerar på palestiniernas bekostnad. Palestinavänner blir alltid kallade för ”antisemiter” av israelvännerna. Det är någonting vi måste lära oss att gilla, eftersom det är ett bevis på att vi har rätt.

AS: Du har som sagt judisk bakgrund men har delvis tagit avstånd från judendomen – vad beror detta ställningstagande på?

LW: Jag har en svenskfödd judisk mor och en svensk far och ingen av dem var religiös. Trots detta firade vi dubbla högtider hemma av tradition till stor glädje för oss barn. Jag och mina systrar kristnades då vi föddes under andra världskriget, eftersom våra föräldrar trodde att det skulle skydda oss om Tyskland ockuperade Sverige. När jag var 18 år gick jag ur svenska statskyrkan eftersom jag ansåg mig vara ateist. Då blev jag, ironiskt nog, i religiöst avseende jude, enligt judiska församlingen i Stockholm, eftersom jag hade en judisk mor och inte längre tillhörde någon annan religion. Detta blev jag medveten om först på gamla dar. Och lika bra var väl det. Judendomen (religionen) har jag aldrig haft någon egen relation till och jag finner den inte särskilt lockande – tvärtom – eftersom den i egenskap av stamreligion är rasistiskt orienterad.

Som de flesta personer som identifierar sig som judar har jag alltid varit sekulär. Den judiska identiteten är i första hand knuten till Israel som judisk stat, till offerrollen (”Förintelsen”) och utvaldheten. Det är kopplingen till Israel som gör att de flesta judar kan utnyttjas av den sionistiska makteliten, som består av även andra än judar. Sionismen blir därmed även judarnas värsta fiende.

Jag har under större delen av mitt liv haft en dubbel identitet, en judisk och en svensk och det har varierat vilken som dominerat. Under den senare delen av mitt liv har den judiska klingat av, främst som ett resultat av mitt politiska engagemang för palestinerna och mot sionismen. Numera är jag inte jude längre, utan svensk med judisk släktbakgrund. Jag har nog också blivit mer andlig med åren och ser mig inte längre som ateist, även om jag knappast kan betraktas som en religiös person.

AS: Om du skulle jämföra dagens islamism med sionismen – vad är de största likheterna, respektive olikheterna?

LW: Islam och kristendomen är båda utbrytare från judendomen. De revolterade mot den stamreligion enligt vilken icke-judar inte är riktiga människor. Jag anser att det är ett lurendrejeri att prata om det judeo-kristna arvet, eftersom judendomen är exkluderande och kristendomen inkluderande. Det är i stället mer korrekt att se islam och kristendomen tillsammans, då dessa två religioner värderar människor med olika trosuppfattning som fullvärdiga.

En stamreligion blir definitionsmässigt rasistiskt och sionismen grundar sig på judendomen, så även den blir definitionsmässtigt rasistisk. Jag uppfattar inte judendomen som en religion i vanlig mening, i synnerhet inte numera när judarna själva, med få undantag, ser sionismen som en positiv förnyelse av judendomen. Likheterna mellan judendomen och islam är att det finns många ritualer som skall utföras i det dagliga livet. Regler för mathållning i synnerhet. Här uppfattar jag kristendomen som mindre regelstyrd.

Judendomen/sionismen strävar efter att judarna som grupp skall behärska världen, medan muslimerna strävar efter att islam som religion skall behärska världen. I detta ligger både de största likheterna och skillnaderna mellan islamism och sionism. Båda vill ha dominans, den ena för en grupp den andra för en religion.

AS: Aktionen Ship to Gaza skapade ett stort medialt utrymme för Palestinafrågan, vad tycker du om aktionen?

LW: Det var en mycket positiv händelse, som jag stödde helt och fullt, även om jag är kritisk mot att judiska marxister fått så stor plats i den svenska gruppen, då de är medlemmar i JIPF som försvarar den judiska staten Israel. Mer om detta finns i Arabnyheters intervju med mig på min blogg. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/09/09/arabnyheter-intervjuar-lasse-wilhelmson/ Det finns också två youtube-intervjuer med mig om Skeppsmassakern. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/06/08/nagra-tankar-kring-israels-piratdad-pa-ship-to-gaza/

AS: På vilket sätt bör man engagera sig för ett rättvisare samhälle, till exempel mot sionism och för ett fritt Palestina?

LW: Som muslimer tror jag att det kan finnas en poäng i att på olika sätt arbeta för en räntefri ekonomi i Sverige, eftersom räntesystemet blivit en grundbult i förslavandet av människorna. Varför inte jobba för att skapa räntefria banker tillsammans med icke-muslimer? Egna tidningar som inte är beroende av bidrag tror jag också är en förutsättning för att avslöja sionismens skadliga inflytande.

Palestina måste ses i ett historiskt perspektiv. Hela Palestina är ockuperat, inte bara Gaza och Västbanken. De fördrivna Palestinierna måste få komma hem i enlighet med FN:s resolutioner. Den judiska staten är inte legitim, den är upprättad på stulet land enbart för judar.

AS: Om vi ser till situationen i Sverige – vilka är de största hoten från sionisterna här?

LW: Det sionistiska inflytandet inom stormedia är det största problemet idag, liksom inom hela Väst, eftersom det ger en vinklad och ofullständig verklighetsbild. Det ställer stora krav på oss som individer att självständigt söka alternativ information, att träna upp vår förmåga till kritiskt tänkande och att ständigt diskutera det som händer i världen och här hemma. Initiativet med er nya tidning är föredömligt, eftersom den kan bli ett verktyg i detta arbete.

AS: Som en slags följdfråga till föregående fråga; vilka är de största hotet mot muslimer och islamister i Sverige?

LW: Jag tror att det är att för många muslimer som lever på socialbidrag, talar för dålig svenska, läser för lite svenska klassiker som August Strindberg, Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg med flera, umgås för mycket inom den egna gruppen och ägnar sig för lite åt politik. Det mesta av detta kan de bara själva råda bot på, även om det också krävs politiska reformer. Och ju större framsteg de själva gör inom dessa områden, desto bättre kan de försvara sin position i det svenska samhället som medborgare och skapa respekt för sin religion och desto mindre grund finns det för några hot. Det är ingen framgångsmelodi att överta judarnas självpåtagna offerroll, eller att vara beroende av olika slags bidrag.

AS: Sverigedemokraternas agenda sammanfaller på vissa punkter med sionisternas, kan du berätta lite om detta?

LW: SD är det mest sionistiska partiet i Sveriges riksdag. Detta understryks av dess utrikespolitiska talesman Kent Ekeroth i en intervju i israelisk TV. SD:s fientlighet mot invandrare i allmänhet och islam och muslimer i synnerhet grundar sig på dess sionism som är rasistisk. Detta kritiseras de dock inte för, eftersom dess belackare oftast själva stödjer den judiska apartheidstaten som är sionismens kortsiktiga mål. SD har kommit in i riksdagen tack vare en berättigad kritik av övriga partiers misslyckade invandrarpolitik och att ingen vågat lyfta den frågan av rädsla att bli kallad för ”rasist”. Jämfört med Sverige så torde hela Finland vara ”rasistiskt” på grund av sin mer restriktiva invandringspolitik. Det svenska politiska etablissemanget har fått vad de bett om.

I själva verket är hela diskussionen om SD ett gigantiskt hyckleri, eftersom dess politik är helt i linje med till exempel Folkpartiets och Svenska dagbladets ledarsida. Inte bara de judiska intressena kan gömma sig bakom SD, utan även sionistiska frontorganisationer som EXPO och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).

I en mycket klargörande artikel på Newsmill förra året påvisade Fatima Doubakil hycklerlet. Hon är ordförande i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. Genom att kasta sig över SD, försöker det politiska etablissemanget framstå som toleranta fredsvänner och antirasister, när de i själva verket står bakom den politik som vuxit fram efter 911, med de folkrättstridiga nykoloniala krigen i Afghanistan och Irak och Israels folkmordspolitik gentemot palestinierna. En rasistiskt grundad politik med sin udd riktad mot den muslimska världen inklusive muslimerna inom Väst. SD blir på så sätt en utmärkt syndabock, eller om man så vill, en ”nyttig idiot” till gagn för det sioniserade politiska etablissemanget i Sverige.

AS: Slutligen undrar jag om du skulle vilja behandla revisionismen och även post-revisionismen angående förintelsen och vad du tror är det viktigaste i dessa idéer?

LW: Som jag har uppfattat historierevisionismen, så handlar den främst om hur vi skall beskriva och tolka allt det som har med andra världskriget att göra och då i första hand Hitlers och Nazitysklands roll när det gäller krigsbrotten mot olika folkgrupper och då speciellt judarna. Eftersom historien alltid skrivs av segrarna, så får förlorarna all skuld och deras ledare demoniseras. Självklart måste man fritt få ompröva historiska fakta och även dra slutsatser av detta som strider mot den etablerade ”sanningen”. Idag sitter forskare och journalister i fängelse i flera europeiska länder för att de ifrågasätter vissa historiska händelser rörande det som man brukar kalla förintelsen. Det är inte bara ett sätt att hindra yttrandefriheten. Det bidrar samtidigt till att minska trovärdigheten i det som ifrågasätts.

Varför får då inte den officiella bilden av förintelsen (6 miljoner judar dödade i gaskamrar) ifrågasättas, ens i mindre delar? Varför behandlas dessa händelser inte som historiska fakta, utan som heliga trossatser? Själv blir jag kallad för ”Förintelseförnekare” bara för att jag har påvisat historiska fakta om att ”6 miljoner judar i ett Holocaust” ingick i en omfattande kampanj till stöd för judarna i Europa kring 1920, det vill säga över 20 år innan ”Förintelsen” och att det är därifrån som uttrycker kommer. Om man efterfrågar dokument eller fysiska bevis för att människor och inte bara löss gasades ihjäl i stor omfattning, så är man också ”Förintelseförnekare”. Trots att ingen historierevisionist, mig veterligt, förnekar att många olika folkslag, även judar, avsiktligt avrättades och dödades under Andra världskriget. Allt som ifrågasätter ”6 miljoner judar dödade i gaskamrar” leder till att man i stormedia blir ”Förintelseförnekare”.

Den officiella bilden av förintelsen används idag för att motivera de nykoloniala krigen med udden riktad mot muslimska länder och islam och inte för att förhindra nya krig eller att brott mot olika folkgrupper sker. Den nye Hitler härskar nu i Iran och han vill ”Förinta” den judiska staten med kärnvapen (som hon men inte han har), som det heter. Det är helt enkelt därför som sionisterna skapat en religion som man inte får kritisera – ”Förintelsereligionen”.

När staten tar över

Jag träffade en kollega i Berlin som var från Kanada. Han berättade för mig att han gärna skulle besöka Sverige och hört så mycket gott om landet. Efter några minuters samtal så blev han totalt shockad och sa, det viste jag inte...

Vi talade om välfärd och vi båda var överens om att välfärd är bra, detsamma social trygghet. Men när välfärdssamhället och den sociala tryggheten tar över så kan detta orsaka mycket negativt. Allt är bra till en gräns, om man går över gränsen så kan konsekvenserna bli förödande.

Jag berättade historien om Domenic Johansson. [1] Om familjen Johansson som dels hade levt offgrid under en tid och ville hemskola sin son eftersom de hade planerat en flytt till Indien. Det uppstod en konflikt mellan familjen och kommunen / skolan och det hela slutade med att polisen på Arlanda stormade flygplanet och kidnappade deras son, juni 2009. Domenic är fortfarande ifrånskild från föräldrarna och de får endast träffa sin son under två timmer var femte vecka.

Jag berättade att detta må vara ett extremt fall, men detta händer tusentals barn och familjer varje år. Visst, det finns tillfällen då barn far illa inom familjen men troligen långt ifrån alla som drabbas av statliga kidnappningar. Personligen skulle jag sätta gränsen för lvu vid brott, dvs att föräldrarna döms till något brott och det kan vara misshandel, sexuella övergrepp osv. Dessförinnan borde det räcka med stöd, om det finns problem inom en familj eller oro så borde man kunna sätta in någon resurs för att hjälpa familjen att hålla ihop.

Som det ser ut idag så kan vem som helst anmäla sin granne till socialtjänsten utan att underteckna sitt namn. Jag hade själv en diskussion med en på DO som berättade att anmälningar till socialtjänsten betraktas som lite heligt, att staten ville att fler dagis skulle anmäla om misstankar. Man kan omtolka detta till att dagis och andra myndigheter ska övervaka och kontrollera mer, och anmäla.

Det som hänt med den svenska välfärds samhället är att man har byggt upp ett kontrollsamhälle där alla dess invånare ska ingå i flocken. Och att följa flocken innebär att man inte ska gå sin egen väg utan vara som alla andra. Om man väljer att gå mot strömmen så är ett effektivt sätt att attackera barnen hos familjen.

Ett lvu- fall är en mycket kostsam historia. Det kostar samhället 2-3000 kronor per dag. Nu är det inte Hilton barnen bor på, utan ett behandlingshem eller fosterfamilj. Dessutom sysselsätts ett antal personer hos socialtjänsten och andra myndigheter. Det svenska systemet bygger delvis på ideologin, "gräv en grop, täpp igen den och betala en lön", vilket kan sammanfattas, onödigt arbete.

Det jag vill komma fram till är att många lvu- fall kan betraktas som onödiga, men detta skapar sysselsättning. Om det inte skulle finnas några lvu- fall så skulle det inte heller finnas fosterhem och socialförvaltningen skulle bli tvugna att säga upp en massa personal. Detta skulle leda till arbetslöshet och detta betraktas av de flesta inom flocken som dåligt.

Det svenska folket är hemmablinda, många tror fortfarande att vi är bäst. Till exempel kan höras som att vilket land betalar föräldrarna för att stanna hemma med sitt nyfödda barn i över ett år!
Sanningen är den att få har råd att stanna hemma utan föräldrarpenning och det har blivit så gott som omöjligt för en familj att leva på en persons lön. Visst, svenska staten betalar föräldrar för att stanna hemma vilket kanske inte sker i många andra länder, men där kan man kanske klara sig på en lön och en av föräldrarna kan stanna hemma i sex, sju år istället för ett.

Problemet med Sverige är att vi har en av världens högsta skatter. Vår välfärd kostar pengar, det är inte gratis att ha barn på dagis, det är inte gratis med fria skolor och det är inte heller gratis att bli övervakad. Hela kontrollsystemet med skattemyndigheter, arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänsten och övriga myndigheter som ska se till att vi, invånare följer flocken kostar pengar.

Därmed har Sverige förvandlat till ett socialistisk land där individen mer ser ut som en produkt än en människa. Familjebanden har slitits isär och gjort medborgarna till enskilda individer vilket försvagar dess makt mot staten. I vårat demokratiska Sverige har staten tagit över guds roll och gjort sig själv näst intill helig. Det är därför flocken dyrkar Sverige och fortfarande tror att vi är bäst på alla sätt och vis, kanske hjärntvättade?

Yttrandefrihetens gränser i våra medier

En bok om Kungen. [1] Författaren blev petat från Sveriges Radio pga boken. [2]
"Anledningen är min medverkan i boken om kungen och att det nyhetsvärde som detta har inte gick att förena med mitt jobb som researcher. Företaget kan inte acceptera att jag har dubbla roller, berättar Tove Meyer."

Dagens Nyheter tog bort en seriestrips med figuren Rocky av Marin Kellerman. [3] Björn Wiman, kulturchef ansåg att serien var antisemitisk.



I frågan om varför Björn Wiman ansåg det som självklart att publicera Profeten Muhammed som rondellhund men ine en seriesrip som drev med judar svarar han, "Skillnaden är ju a Lars Vilks teckning driver med en påhittad religiös figur, nämligen profeten Muhammed, medan antisemitismen som den tar sig uttryck i stripen riktar sig mo en enskild folkgrupp. Det är en solklar och viktig distinktion att göra."

Konspirationsteoretiken och antisemitjägaren Jonathan Lehman ansåg själv att stripen inte var antisemitisk, utan drev med antisemiter. Lustigt att Wiman ser att rondellhunden var självklar att publicera med argumentet Profeten Muhammed var en påhittad figur. Bara detta kan ses som en kränkning mot muslimer.

De flesta muslimer ser Profeten Muhammed som en förebild och visst, det är upp till Björn Wiman att ha sin tro om Muhammed, Jesus, Moses eller Hitler har funnits. Men att legitimera publicering av kränkande material för sin egen åsikt eller tro, utan respekt borde leda till avstängning från sin roll hos Dagens Nyheter.

Men nu är det ju som så att medievärlden icke är nyanserad. Detta är mer ett bevis på dess mentalitet, att det är okej att säga, tycka och kränka muslimer hur som helst medan vissa andra ämnen är mycket känsliga. Ett ämne är kungahuset, det andra är judar.

Björn Wiman har verkligen gjort bort sig, samtidigt har han gjort oss en björntjänst genom att bevisa sitt ställningstagande.

Det frånvarande terrorhotet

Intressant artikel om det som hänt i Göteborg. [1] Det är Gösta Hultén, talesperson för Charta 2008 som har skrivit artikeln.

"Familjefäderna släpades ut inför minderåriga barn. De kommer inte att glömma hur poliser pekade med vapnen (förbjudet övervåld) och rumsterade om i lägenheterna innan de släpade iväg papporna. I ett fall togs till och med de tre barnen, alla under 10 år, med till polisstationen i Mölndal, oklart i vilket syfte."

"Två av de gripna har berättat att de aldrig fick några konkreta frågor om bomber, men däremot frågor om sin politiska åsikt och sin religion. Enligt grundlagen är det förbjudet för myndigheter att fråga om sådant. Men i jakten inbillade eller verkliga terrorister gäller inte rättssäkerhetens vanliga standarder. "
Har inte hängt med i svängarna, men det är ju verkligen konstigt att de misstänkta släpps, samtidigt de fortfarande är misstänkta och att man nu försöker mörka det hela. Det finns säkert en hel del tomma terrorhot där anledningen mer eller mindre är att skrämma upp folket. Vilka tjänar på detta?

Debatten pågår om Afghanistan, att vara eller icke vara delaktig. [2] Det verkar som om våran närvaro ska fortsätta. [3]

En annan punkt i vem som tjänar på detta är de som förespråkar ett mer övervakande samhälle. På jakt efter terrorister kan staten parallelt spionera på sina egna medborgare. Det ultimata vore säkert om folket började att ange sina grannar för udda beteenden, som att de kommer hem och lastar grejer mitt i natten ect.

En tredje vinnare är de som sprider hat och hatar invandrare.

Den sanna terroristen beskrivs som "serieskjutningar". [4] Här är det troligen en ensam person som sprider skräck över en hel stad, även hos andra invandrare runt om i Sverige. Motivet verkar vara politiskt, då polisen har gått ut med att terrorhandlingarna riktas mot just folk som ser ut som utomeuropeiska invandrare.

Linjen mellan ordet terrorism och något annat hamnar där att om det angår någon annan så är det terrorism och någon bland oss, något annat. På samma sätt kan vi följa medias analysering och rapportering i mellanösterna. Frihetskrigare betecknas normalt som terrorister samtidigt som ockupationer som bekämpare av totalitära idiologier, styrkor som sprider frihet.

I Sverige finna även här vi och dom. Att beteckna en etnisk svensk som terrorist sker endast i mycket få fall, samtidigt som invandrare lätt hamnar som terroriststämplade i säpos register. Om "serieskjutaren" vore en invandrare som var ute efter att skjuta svenskar så hade med all sannorlikhet media blåst upp huvudrubrikerna med terroralarm.