Få diskuterar "tidsfattigdom"

Debatten fortsätter om barnfattigdom och man diskuterar utifrån olika perspektiv. Nanne Grönvall har en intressant artikel i Aftonbladet, [1] där hon tar upp stressfaktorn hos familjer som har det sämre ställt.
Samma tidning har även artikel om en undersökning där man berättar att 1/3 av barn i åldrarna 6-9 år är hemma själva under sommaren. [2] Troligtvis så är statistiken något missvisande då de som är 9 år kanske är den övergripande gruppen? Hursomhelst så bevittnar detta till att många har problem i dagens samhälle då dagis och förskolor stänger ner och båda föräldrarna måste arbeta?

Det finns faktist de som väljer "barnfattigdom" för att berika en annan rikedom. Det finns en form av fattigdom i samhället som är ännu mer alarmerande än att inte kunna åka på Gröna Lund. Denna fattigdom kan kanske kategoriseras som "tidsfattigdom". De familjer som inte har tid till sin egen familj.
Man har som person fortfarande en möjlighet till val, att leva ett statusliv och bo på ett fint område, eller att leva ett mer socialt liv där tiden är viktigare än det materiella. Man kan hitta ett lika fint hus på en mindre ort för en tredjedel, kanske billigare pris än att skuldsätta sig upp över öronen och tvingas betala dyra räntekostnader.
Det kan vara en stor rikedom att välja bort materiell rikedom mot att få loss tid till familjen. Tyvärr så är detta något staten inte helt tycker om, man vill att båda föräldrarna ska arbeta fulltid, att man ska ha mindre tid till familjen.